Förra veckan hände det som nog är alla djurägares mardröm. Tiger blev sjuk. Jag var hemma på morgonen och gjorde mig i ordning inför jobb när jag hör ett väldigt konstigt ropande mjau från Tiger, har aldrig hört något liknande tidigare. Jag gick och letade efter honom överallt tills jag till slut hittar honom inkrupen under vår säng. Där ligger han helt utslagen och är halvt medvetslös. Jag fick hämta något för att fösa ut honom därifrån för jag nådde honom inte.
Jag åkte raka spåret till djursjukhuset med honom där han hade väldigt låg kroppstemperatur och lät väldigt illa i andningen. Han ömsom andades fort som långsamt och det rosslade om honom. Det var väsande ljud på både hjärta och lungor enligt veterinären. Han fick bli kvar över dagen för att ligga på värmedyna så kroppstemperaturen gick upp så dom kunde ge honom lugnande för att titta i svalg och näsa. När dom gett honom lugnande tappade han hela syresättningen av sig själv och tungan blev blå och dom fick väcka upp honom och gav honom syrgas och gjorde ultraljud på hjärtat. Det visade sig att han hade förstorade kamrar och hade hjärtsvikt och lungödem och mådde inte alls bra.
Det var ett tufft beslut att låta honom somna in och hela familjen var med och sa hejdå sent på kvällen. Dom hade gjort så fint på sjukhuset med ett mysigt rum med tända ljus där vi fick vara i lugn och ro med Tiger som fick somna in medans han blev ompysslad av oss.
Nu efteråt är det så fruktansvärt tomt efter honom. Han blev bara knappt 10 år och man hör ljud och tycker sig se honom och tänker på honom nästan konstant. Det blev ett väldigt tomrum efter vår fina Tiger.
Vila i frid!
