Jag själv däremot vet inte riktigt min plats för tillfället. Fick i förra veckan ett interimistiskt beslut från Försäkringskassan som säger att dom tycker jag kan jobba 50% och därför får jag inte mer än så i ersättning från dom heller. Läkaren tycker annat men vad spelar det för roll. Har känt till och från i veckan att jag håller på och klappar ihop snart. Jag orkar inget mer nu. Varje dag är en kamp med att hålla humöret uppe, vara positiv, känna glädje för det lilla som förut var en stor del av min personlighet. Den håller på och förändras till någon jag inte känner igen själv. Jag kan bara syrligt säga tack du vänliga människa som har anmält detta, du har ingen aning om vad du har ställt till med...
Usch vad allt lät gnälligt och eländigt men det är så jag känner just nu, idag. I morgon är en annan dag...
Kram